Fosterfamiljer, mina tankar, med BUP-journaler inkluderade (del 2)

Andra delen (tre månader senare.) 

Ur journalanteckningar från jourhavande doktor på BUP-kliniken:

"Aktuellt: Från fritidshemmet meddelar man att biologiska modern berättat för dem att flickan för några veckor sedan ringt hem, gråtit och berättat att fosterfadern skulle varit på henne sexuellt.

Dessa uppgifter anmäler nu den biologiska till socialförvaltningen för utredning. Socialförvaltningen känner sig tveksamma till handledningen och om uppgifterna är

riktiga. Man undrar om vi eventuellt kunde vara socialförvaltningen behjälpliga i att utröna om uppgifterna är sanna och i så fall om de kan ha någon grund. Man undrar om man i första hand ej behöver dra in fosterfamiljen utan kunde undersöka flickans påstående på fritidshemmet.

Man vände sig i första hand till polisen, men där ansåg man ej att något egentligt polisförhör och utredning vore lämpligt i detta skede.

Bedömning: Konflikt mellan fosterhem och dåligt fungerande biologisk moder. Nu anklagelser från biologiska modern om påstått sexuellt övergrepp från styvfaderns sida.

Åtgärd: Jag lovar att ta upp ärendet på kliniken och att vi kontaktar socialsekreterare för diskussion om fortsatt handledning i ärendet."

Två veckor senare skedde att förhör med mig om dessa anklagelser. Det var på fritids och förutom polis var även fritidspersonal och kurator från BUP med. Polisen hade tidigare under dagen hållit förhör med mor som då vidhålligt att jag till henne sagt att jag bestraffats fysiskt av både fostermamma och fosterpappa, och även per telefon antytt att fosterpappan utnyttjat mig sexuellt.

"T hämtas av fritidspersonal från skolan och p g a flickans bristande tillit till vuxna dröjer det ungefär en timme innan hon vågar komma in och berätta. Hon behöver för det återförsäkran av mamma per telefon att det är okey att prata med polis och BUP. T berättar nästan spontant, klart och redigt om olika episoder i fosterhemmet, där hon menar att fosterföräldrarna tagit till för mycket straff. En gång då dottern i familjen skulle konfirmeras ville T inte ha finskor som fosterföräldrarna ansåg. Hon tyckte de klämde över tårna. Hon tvingades ha dem och i bilen råkade hon sparka till en kamera. Fosterfadern blev då arg, lämnade familjen i kyrkan, skjutsade hem T och hon fick några smällar på bara stjärten. En annan gång blev det bråk i fosterföräldrarnas morföräldrars stuga. Fostermamman skjutsade då hem T och "kastade mig i väggen så jag fick ont i armen". En annan gång hade fostermamman packat ner de flesta av T:s tillhörigheter i en plastsäck efter ett bråk. T vet inte riktigt vad som menades med det. I slutet av samtalet tar polisen upp frågan om fosterpappan tafsat på T. Hon säger först att hon inte förstår vad han menar och förnekar sedan att någonting alls i den vägen förekommit. Jag går där in och frågar konkret om fosterpappan ex-vis kramat henne som pappor och mammor brukar kramas eller rört vid hennes stjärt, men detta förnekas av T. Samtidigt som T förnekar att någonting hänt förändras hennes beteende. Då hon berättade om konflikterna med fosterföräldrarna satt hon på bordskanten och berättade frimodigt rakt in i bandspelaren. Då vi frågar kring ev. närmanden drar hon sig undan till soffan och till en fåtölj och är påtagligt orolig. I detta sammanhang frågar också polisen om T trivs i familjen och hon svarar då diplomatiskt att det är bättre nu, det var mer bråk förr och om jag inte bor där blir jag skickad till södra Sverige och då får jag aldrig träffa mamma mer.

"Efter förhöret med T är jag mycket osäker: Hat T trots nekande varit utsatt för något sexuellt närmande men vågar ej berätta av rädsla för straff (fosterföräldrarna underrättade av socialsekr. före förhöret, trots min avrådan) eller rädsla att aldrig få träffa mamman mer om hon inte kan bo kvar i familjen."

"Fritidspersonal berättar efter förhöret med T hur T fungerat på fritids. Hon är företagsam och kreativ och har lätt att få kamrater och få dem med på lekar som hon hittar på. I vintras reagerade personalen på att T tog dem i enrum och läste egna dikter och visor för dem, visor som handlade om att man inte kan lita på en enda vuxen person. På fritids har man också reagerat på att fostermamman sätter ganska hårda gränser för T, det blev t ex bannor då hon glömt byta kläder efter en skidutflykt och egentligen var det ju vårt fel, säger personalen. En annan episod då T glädjestrålande berättade för fostermamman att hon vågat hoppa från trampolinen i badhuset. Fostermammans svar var "du ska då alltid utmärka dig"."

"Min reflektion efter dagens samtal: Vilket är minst skadligt för T.

1)Att hon är kvar i fosterfamiljen, där hon är utsatt för stark lojalitetskonflikt p g a bråken mellan hemmet och biol mamman. Dessutom får hon T uppenbarligen välbehövliga gränser, kanske nog så hårda, men finns det utrymme för lika välbehövlig värme?

2)Att T flyttas till en annan familj som bättre kan klara av mammans agerande. T har emellertid redan flyttat 7-8 ggr i sitt 9-åriga liv. Klarar hon att knyta an igen?"

Utredningen lades omgående ner och beslutet blev att jag skulle fortsätta bo kvar. Fosterföräldrarna var avogt inställda till fler kontakter med BUP, men nu var BUP-personalen åtminstone lite påstridiga och ville ha till stånd ett hembesök. Efter det står bland annat:

"Första bedömningen är att T inte mår så dåligt i det här fosterhemmet. Skolan och fritids verkar fungera bra. Hon sitter lugnt och samlat vid bordet och pratar med oss och inte vare sig aggressiv eller rädd för oss. Inte heller alldeles distanslös utan från början lite tillbakadragen och blyg, för att senare komma fram."

"Under hemvägen diskuterar vi om inte hon ändå skulle vara i behov av terapi och bearbetning just av sitt förhållande till biologiska mamman eftersom det verkar uppröra henne så snabbt som även ett telefonsamtal. Det skulle kanske också gå lättare att motivera fosterföräldrarna till att det faktiskt behövs och att det behöver vara neutrala människor till det, i synnerhet om det nu blir jobbigt i samband med de här träffarna. Sedan får man ju se hur intresserad mamma S faktiskt är av att hålla kontakten till T och annars behöver ju den besvikelsen också bearbetas."

En månad senare blev jag akut placerad på BUP efter att beslut fattats i socialnämnden om ändrad placering på grund av förnyade misstankar om att jag utnyttjats sexuellt av fosterpappan. Misstankarna hade väckts efter att en på BUP inneliggande patient berättat att hon, hennes syster och kamrat utsatts för sexuella närmanden från min fosterpappa. Han polisanmäldes samma dag.

Efter detta återvände jag aldrig till den fosterfamiljen. Jag vet inte hur det låg till gällande fosterpappans övergrepp på sin dotters kompis. Det jag vet är att han aldrig gjorde några sexuella närmanden mot mig och det var inte heller något jag sagt till min mor utan något hon hittat på. Däremot slog de mig ofta, både med händer och tillhyggen. Ofta helt omotiverat, som när när jag i försök att vara snäll och hjälpa till hade råkat ställa stekpannan i fel skåp. Den stekpannan hamnade istället som ett tungt slag mot min rygg. Jag kan inte minnas någon som helst värme från deras sida. Deras krav på mig att jag skulle vara deras fina lugna väluppfostrade flicka var något jag aldrig kunde uppfylla. 

Varför jag envisas med att göra dessa inlägg så långa och ha med så mycket av journalanteckningar är för att jag vill visa på hur deras tankebanor gick, ofta ganska bra enligt mig, men att det inte spelar någon roll om det inte praktiseras. Jag önskar att mer hade gjorts från BUP:s sida. Flera gånger kommer det på tal att jag till exempel borde få en egen samtalskontakt. De beskriver väl problematiken med intressekonflikten mellan fosterfamilj och mor. Dock, under dessa nästan tre år stannar allt endast som fina ord och funderingar på ett journalblad.

Fortsättning kommer att följa.