torsdag 19 september 2013

Fosterfamiljer, mina tankar, med inkluderade journaler. (del 3)

Tredje delen

När jag hade bott några månader på barnhemmet påbörjades en utredning om eventuell återflytt till mor. De sociala myndigheterna och BUP ansåg att min anknytning till mor var så pass stark att det kanske skulle vara det bästa att flytta hem till henne, hennes sambo och min nyfödda syster. Hela familjen lades in på familjeavdelningen på BUP.

"Socialbyrån som inremitterade familjen har arbetat med familjen under många år. T har varit placerad i såväl fosterhem som barnhem, men är trots detta hårt knuten till modern varför man nu ifrågasätter om ej biologisk moder och styvfar ändå är de som bäst kan tillgodose T:s utveckling."

"Trots separationen från modern har mor och dotter behållit starka känslor gentemot varandra och inblandade myndigheter upplever nu att en återförening är ett mindre dåligt alternativ för T än en ny familjeplacering"

Under tio dagar skedde utredning och på den tiden togs beslutet:

"Vi ser inget hinder emot att T åter placeras i familjen, men att erforderligt stöd i form av hemma-hosare och dyl är nödsakat under det närmaste året."

Redan tre månader senare ändrades beslutet. Mors relation med sambon hade tagit slut. Hon krisade och upplevde det svårt med mig. Därför blev det åter igen några dagars inläggning på familjeavdelningen. Även en tid på barnhemmet samtidigt som övervakning och utredning skedde från BUP:s sida och min skolgång förlades också där. Många turer. Korta perioder här och där. BUP. Barnhem. Hem. Vad var egentligen hemma för mig?

"Den bedömning vi gjorde vid föregående inläggningstillfälle måste därför revideras"

"T har kommit på kant med skolan och kan svårligen i nuläget återgå till sin klass. Hon fortsätter tills vidare sin skolgång här medan vi avvaktar utvecklingen ikring familjen och hemma-hos-terapeuternas arbete. Terapeutiska insatser från vår sida inställs fr.o.m. idag till dess familjen åter önskar våra hjälpinsatser"

Det var för mig en känslomässigt kaotisk period i livet. Jag bodde hemma hos min mor som mådde dåligt och söp i mängder, som blev ledsen och ångestfylld av det och hotade att ta sitt liv och strax efter kunde springa ut för att vara borta flera timmar. Ofta var jag orolig över att hon faktiskt skulle ta sitt liv. Att hon skulle försvinna. Jag försökte vara ute på gården så mycket det gick och fick kompisar genom att göra det jag var bra på - spela fotboll. Men jag var livrädd när någon ville komma in och hälsa på. Jag visste ju aldrig ifall mor skulle vara nykter eller ej. Alltså distanserade jag mig känslomässigt så gott jag kunde. Spelade tuff och lite svåråtkomligt. Tilliten till vuxenvärlden försvann allt mer. Ibland sparkade min mor bokstavligen ut mig. Då brukade jag jag knackade på hos barnhemmet. Den enda potentiellt trygga tillflykt jag kände till.

"Efter utskrivningen från familjeavdelningen har T gått i vår skola. Hon har periodvis varit inskriven som dagpatient med stöd av vår personal, framförallt under lunchrasten. Närvaron har varit ojämn, frånvaron orsakad av dels sjukdom, men även av utspel och oro ikring familjesituationen. Modern har vid olika tillfällen i samband med spritbruk sparkat ut T och gett upp sin föräldraroll. T har härvid sökt sig till barnhemmet varefter hon återförts till modern. Detta har lett till att T blir alltmer rastlös, ångestfyllt och orolig och får allt svårare att klara en skolsituation här. Förutsättningarna för en fortsatt boende för T hos modern blir därför alltmer hopplös. En placering utanför hemmet ter sig i dagsläget vara enda alternativet."

"T har sedan föregående anteckning varit placerad på barnhem tillsammans med sin yngre syster. Modern har fortsatt i sitt alkoholmissbruk och det har varit omöjligt för barnen att vistas hemma."

"Stark oro hos T som varit omöjlig att få att fungera i skolan i dag. Ville sticka från kliniken och gjorde så vi flertal tillfällen. Barnhemmets ass. lyckades dock få henne tillbaka hit. Då hon vid lunchtid ensam gick in i ett lekrum fann man henne där avsvimmad och livlös efter några minuter på egen hand. Efter detta vilade hon ut i en personals famn."

"Bedömning: Affektutlöst svimningsattack. Har socialt oacceptabla levnadsomständigheter just nu.
Barnhemmet får allt svårare att ta hand om hennes ångestutbrott och agerande gentemot personal och medpatienter. I första hand inläggning på avdelning 1 för akut omhändertagande. Nödvändigt att snarast ordna fosterhemsplacering. EEG med tanke på medvetandeförlust. Övrig somatisk övervakning ej aktuell." 

"Diagnos: Kontaktstörning U 308,99, Patienten är ett 10-årigt flickebarn som haft en svår uppväxt. Hon har inte någon kontakt med biologiske fadern. Modern har alkoholproblem och tidigt fanns det misstanke om barnmisshandel. I juni 1982 omhändertogs T enligt LVU på grund av att modern ansågs som olämplig som vårdnadshavare. Det har hela tiden varit konflikt mellan fosterföräldrar och biologisk mamma. I september 1984 fanns det misstanke om sexuellt övergrepp mot T. I februari 1985 åter nya misstankar om att fosterfadern övergripit sig sexuellt mot T. T fick då lämna fosterhemmet och vårdades 10 dagar på Barnspyk. kliniken. Fortsatt boende ordnades vid barnhem. Under juni, september och oktober, vid fyra tillfällen gavs familjebehandling med målsättningen att T skulle kunna flytta hem till sin biologiska mamma, lillasyster samt styvfader. Dock har modern återfallit i sitt alkoholmissbruk. T har under hösten skolvägrat. T har därför fått skolgången ordnad via Barnpsyk. klinikens skola. T har blivit alltmer rastlös, ångestfylld och orolig. Den 5/11 1985 får hon en affektutlöst svimningsattack. Man har allt svårare att ta hand om hennes ångest och utåtagerande gentemot personal vid barnhemmet, därför kommer T till Barnpsykavdelning 1. På inkomststatus inget anmärkningsvärt. De första dagarna på avdelningen går det ganska bra för T. Dock är hon något dämpad och nedstämd. Den 9/11 avviker T från Barnpsyk. Via socialjouren åker T tillbaka till barnhemmet. Hon vägrar därefter att återkomma hit. Vår bedömning härifrån avdelningen är att det måste vara bäst om T att få bli kvar på barnhemmet. Vid en konferens 14/11 tillsammans med personal från Socialkontoret och personal från Familjeavdelningen konstateras att från Socialkontorets  sida arbetar intensivt med att ordna fram ett fosterhem för T. Man tror att man inom en tvåveckorsperiod kan lyckas med detta. Det diskuteras också att vi från Barnpsyk. sida skall kunna ställa upp med dels avlastning för fosterfamiljen vid behov samt dels med handledning."

Några dagar senare berättade min socialsekreterare att de hittat ett nytt hem till mig. Hon sa att det var tvunget att fungera den här gången. Att det var en bra familj. Att jag skulle sköta mig. Att vi skulle hälsa på om några dagar. Jag minns att jag tillverkade en ljustårta att ta med. Jag ville ge något. Visa att jag var snäll. Ville att de skulle tycka om mig.

Fortsättning kommer att följa.
           
           

2 kommentarer:

Helena sa...

Jag läser med spänning och förskräckelse...

Du borde skriva en bok!

Kram på dig!

tigrus sa...

Helena> Haha, tror kanske inte riktigt på bok, men vet att jag måste få skriva om det, här och nu.

Kram!